Nu när det är sommartider har jag märkt att det annonseras i de lokala tidningarna om olika loppis i Umeå bland annat. Eftersom jag inte prenumererar på någon tidning brukar min mor höra av sig om hon har sett någon loppisannons i VF och i morse fick jag ett sms som sa: "De ä loppis på thulehusä, centrala stan ida å imorrn kl 11-16. innergårdn storg.38." (Å, jo, min mor skriver sms på dialekt)Jag bestämde mig för att fara ganska direkt, vädret verkar inte bli sådär perfekt i helgen så det är lika bra att passa på när det var uppehåll. När jag väl hittat dit så var loppiset mindre än vad jag trott, två bord och kaffe och våffel-försäljning och inte så mycket gamla saker. Jag hittade dock ganska direkt en lampa jag föll för, de skulle ha 200:- för den men eftersom jag tänkt göra några ärenden på stan tyckte jag att jag kunde komma tillbaka senare, om lampan var kvar då skulle jag köpa den.
Först slog snåltarmen till och tyckte att den var dyr och att jag bara skulle gå hem. Men jag slog dövörat till och började tänka efter; Vilken annan (ordentlig) golvlampa får man för bara någon hundring? Varför får inte second hand kosta lite? Varför inte köpa en fin lampa som andas hemtrevlighet än en kall, massproducerad, dyrare lampa på t.ex. jysk?Jag skyndade mig att handla färdigt på stan och sprang (nåja) tillbaka för att köpa lampan (den var kvar!)
Folk tittade konstigt på mig när jag sen gick runt med den på stan, antingen var det för att a) det är ovanligt att springa runt med en lampa i högsta hugg, b) att den var nästan lika stor som mig, eller c) att alla blev avundsjuka. (säkert)
Det som jag göra först är att kolla över sladden så att den är i fint skick och sen fundera på om jag ska byta tyget i lampskärmen. Det är lite synd att byta, men det är lite hål, bränt och fläckigt så jag vet inte om det går snygga till originalskärmarna på ett bra sätt.
Den har små guldfötter också. Det tyckte jag var fint. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar