Nå, vad hände under mötet med läkaren? Hade några punkter som jag mer eller mindre ville ta upp (tog bara de absolut viktigaste - när jag äntligen fick prata med honom var mötet 40 minuter försenat = stressad läkare)
Det första han gjorde var att titta på mina nytagna röntgenbilder och efter lite hummande och bläddrande i min journal (den är verkligen megatjock!) så kunde han konstatera att min största krök på ryggraden (se bilden i bannern) inte har växt något de senaste 8 åren. Vilket är bra! Just nu är min krök på 75 grader och kommer förhoppningsvis inte förändras något mer under mitt liv.
Frågade lite snabbt efter det om det fanns några hjälpmedel/tips för mig att få (har under mitt 23-åria liv bara fått ett litet "hjälpmedel", om man räknar bort operationen). Något borde det väl ändå finnas, sjukgymnast, billigare träning, osv. Men nejdå, det kunde jag bara fetglömma (fast med finare, mer akademiska ord). På honom lät det som att visst; träning var bra (som att det är bra att alla människor tränar) men något hjälp får jag inte. På honom lät det som att det kunde vara dåligt för mig att gå till en sjukgymnast eftersom denne kanske inte visste inte något om skolios och kunde ge mig dåliga tips. Det tyckte jag var komiskt (men jag sa inget), för jag har minsann bekostat en sjukgymnast från iksu som gav mig tips som var guld värda och verkligen förstod. Men jag kanske bara hade tur. Kanske.
Innan han kastade ut mig så frågade jag snabbt om graviditeter och om det finns några problem där. Han var väldigt velig, (och jag förstår ju att den frågan är väldigt individuell). å ena sidan så var jag ju ganska stel i ryggen (vilket blir bättre av träning, goddammit!), men å andra sidan så kunde han ju inte avråda mig på grund av "det lilla". En förlossning kunde bli komplicerad på grund av stelheten, men man kunde alltid snitta mig.
Å andra sidan är det väl inte världsbäst för mig om det händer att jag får en jättebäbis i magen, men å andra sidan tyckte han att asiatiska kvinnor som inte är större än mig ploppar ju ut barn hela tiden, så det borde ju gå för mig också.
Så sammanfattningsvis: min rygg är ganska stabil, jag får ingen som helst hjälp från sjukvården, och det ska inte (förhoppningsvis) inte vara några problem för mig att ploppa ut barn (men när den tiden kommer ska jag minsann konsultera med vana barnmorskor). Och jag hann bryta ihop också på vägen därifrån. Men det är en annan historia.
2 kommentarer:
Först skrev jag en jättelång kommentar, men jag tror inte du behöver höra alla mina åsikter om den där läkaren eller sjukvården i allmänhet.
Kan bara säga: stå på dig, jag tycker du verkar vara en jättehärlig person och du förtjänar att få vettiga svar.
Tack, din kommentar värmer!
Mitt förtroende för läkarkåren har vid det här laget slagit i botten - vet inte om jag orkar få ett annat utlåtande av någon annan läkare (med tanke på att nästa närmaste "specialist" finns i uppsala. typ.) Får nog hädanefter hjälpa mig själv och lyssna på vad min kropp behöver.
Skicka en kommentar