November = skolmånad

Jag kan inte fatta att det redan är onsdag. Paniken börjar växa för den;
25 nov - ska en hemtenta på ca 1o sidor i BUP in
25 nov - plus ett litteraturseminarium på en annan kurs
26 nov - reflektion på ett case-arbete
30 nov - seminarium om rätten i socialt arbete
1 dec - gigantiskt bokseminarium på BUP-kursen
2 dec - examination på ett grupparbete (som vi har jobbat med under hela kursen)
4 dec - tenta i förvaltningsrätt

Förutom det har jag lite andra skoluppgifter, ett hem att ta hand om och en nanowrimo som jag vill skriva på. Men det är lugnt - jag har varit med om värre.

Jag gör en Zoolander med min bästa kompis den här månaden.

November = stressmånad

Jag skäms över att jag uppdaterar så sällan numera, men när livet rasar fram i 150 så hinns inte allt med. Sen sist har jag:

• fått ett stipendium på 6000:-
• insett att jag har glömt bort hur man spenderar pengar på kläder
• lekt soc.tant med duktiga skådespelare
• inte fått reda på var min praktik kommer ske
• börjat på min nanowrimo (den ligger i koma just nu dock)
• inte tränat på evigheter (1 vecka)
• försökt hindra stressen från att äta upp mig inifrån

Har även börjat på/slutfört några projekt, men eftersom vi lever i ett konstant mörker numera (även kallat vinter) så får jag se när jag hinner fotografera allt.

En vild kväll

Det är fredag, det är kväll och jag sitter hemma under en filt med (bäbis)datorn i knät och med en gosig Boris bredvid mig (för er oinsatta är det min katt, inte karln). Har en "härlig" helg att se fram emot med en massa plugg. Men inte ikväll. Ikväll tittar jag på dokumentärer på svt play, klappar på min katt och tittar på andra katter på datorn.
(angående klippet; just det där gläfsande ljudet gör även Boris när han spanar på fåglar (och människor) utanför vårt fönster.) Mäktig jägare.

Söndag

Tror jag fick en psykisk och fysisk urladdning efter läkarbesöket - har varit alldeles kraftlös hela veckan. Nu har dock saker börjat hända igen och jag skulle gladeligen visa bilder om det inte vore för att några av mina projekt är hemliga (och sen är avsaknaden av dagsljus ett stort problem vid fotografering. Det märks att det börjar bli vinter!) Men annars så:

• Kommer två hemliga paket snart bli överlämnade (och bilder visas här i bloggen)
• Kommer jag få en hektiskt måndag-tisdag. Eftersom jag är galen nog att läsa 2 kurser samtidigt har jag blivit dubbelbokad och hur jag än gör i veckan kommer jag missa ett seminarie & få göra en kompletterande uppgift. Skit.
• Upptäck att choklad inte är så gott som jag minns det (haft sockeruppehåll)
• Haft besök av (delar av) min karls familj
• Äntligen kommit på vad min NaNoWriMo ska handla om!
• Varvat ner. Även fast jag inte gjort så mycket i helgen har jag vägrat stressa upp mig och ignorera alla "måsten". Känner mig mycket mer pepp på att gå in i en ny vecka!
• ...och slutligen hejat på min gamla hemstad i körslaget
  

Mötet som äntligen blev av

Nå, vad hände under mötet med läkaren? Hade några punkter som jag mer eller mindre ville ta upp (tog bara de absolut viktigaste - när jag äntligen fick prata med honom var mötet 40 minuter försenat = stressad läkare)

Det första han gjorde var att titta på mina nytagna röntgenbilder och efter lite hummande och bläddrande i min journal (den är verkligen megatjock!) så kunde han konstatera att min största krök på ryggraden (se bilden i bannern) inte har växt något de senaste 8 åren. Vilket är bra! Just nu är min krök på 75 grader och kommer förhoppningsvis inte förändras något mer under mitt liv.

Frågade lite snabbt efter det om det fanns några hjälpmedel/tips för mig att få (har under mitt 23-åria liv bara fått ett litet "hjälpmedel", om man räknar bort operationen). Något borde det väl ändå finnas, sjukgymnast, billigare träning, osv. Men nejdå, det kunde jag bara fetglömma (fast med finare, mer akademiska ord). På honom lät det som att visst; träning var bra (som att det är bra att alla människor tränar) men något hjälp får jag inte. På honom lät det som att det kunde vara dåligt för mig att gå till en sjukgymnast eftersom denne kanske inte visste inte något om skolios och kunde ge mig dåliga tips. Det tyckte jag var komiskt (men jag sa inget), för jag har minsann bekostat en sjukgymnast från iksu som gav mig tips som var guld värda och verkligen förstod. Men jag kanske bara hade tur. Kanske.

Innan han kastade ut mig så frågade jag snabbt om graviditeter och om det finns några problem där. Han var väldigt velig, (och jag förstår ju att den frågan är väldigt individuell). å ena sidan så var jag ju ganska stel i ryggen (vilket blir bättre av träning, goddammit!), men å andra sidan så kunde han ju inte avråda mig på grund av "det lilla". En förlossning kunde bli komplicerad på grund av stelheten, men man kunde alltid snitta mig.
Å andra sidan är det väl inte världsbäst för mig om det händer att jag får en jättebäbis i magen, men å andra sidan tyckte han att asiatiska kvinnor som inte är större än mig ploppar ju ut barn hela tiden, så det borde ju gå för mig också.

Så sammanfattningsvis: min rygg är ganska stabil, jag får ingen som helst hjälp från sjukvården, och det ska inte (förhoppningsvis) inte vara några problem för mig att ploppa ut barn (men när den tiden kommer ska jag minsann konsultera med vana barnmorskor). Och jag hann bryta ihop också på vägen därifrån. Men det är en annan historia.

Snart smäller det

Har varit alldeles för nervös på sistone för att kunna göra något konstruktivt; om ungefär 1 timme ska jag befinna mig på röntgenavdelningen på Umeå universitetssjukhus och senare på ett samtal med "min" läkare. NERVÖS! Uppdaterar efter besöket. (...om jag överlever...)

En liten färgexplosion

Testade mina spraybara akrylfärger för första gången idag. Mycket nöjd över resultatet, även fast dukarna har vandrat iväg just nu och inte alls ser ut som på bilden. (resultaten får ni dock vänta med - båda två är hemliga)